Sommarresa 2007 på fyra spår i Europa
Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Det här var förresten enda gången under resan någon gnällde på tågfotografering (vilket är förbjudet i de flesta länderna vi reste genom) när lokföraren påpekade att det inte var tillåtet. Den Folkvalde var oförstående och undrade istället om det gick att titta in i förarhytten innan avgång. Det gick det inte...
När vagnarna användas som 4:e klassvagnar (vilket de i detta tåg räknades som) bokar man in 1 + 3 sittning och då används i praktiken bagagehyllan över de tvärställda sätena/sängarna som extrasäng om det är fullsatt och/eller någon vill sova...
Nästa praktiska problem att lösa var övernattningen, på nätet hade vi hittat adress och telefonnummer till två hotell och ett "gostnitsa" (ungefär värdshus). Med hjälp av en ukrainskspråkig bekant hade vi försökt kolla upp dem innan vi åkte hemifrån, Gostnitsa Ukraina hade svarat och fanns, ett hotell var nedlagt och det andra hade inte svarat men några tyska tågmuppar hade bott där några månader tidigare och skrivit om det på drescheibe. Vi styrde stegen mot hotellet som skulle ligga fem minuter från stationen. Hotellet hittade vi snart och det verkade ganska stängt, men från uteserveringen på baksidan lyste det. Vi gick runt och där fanns ett gäng osannolikt berusade ungdomar. Några ord blandspråk lyckades vi prata och förstod det som att hotellet var stängt. Vi gav upp och bestämde oss för att leta efter vandrarhemmet som vi fick en vag vägbeskrivning till.
Närmare en timme senare hade vi irrat runt på oupplysta bakgator med stora hål i, bland villaträdgårdar med skällande hundar och frågat oss fram med några ord på olika språk till ett mörkt Gostnitsa Ukraina. Vi knackade på. En sömning tant släppte in oss. Jodå det fanns rum, 40:- per näsa kostade det, men det var fel på vattenledningen så fick ta lite ur en stor mjölkkruka i plåt. Valmöjligheterna vid halv tolv på kvällen i en ukrainsk håla är ganska begränsade så det var bara att slå till. Vi blev tilldelade två tvåbäddsrum, varav det ena var utrustat med TV men luktade mer mögel än stationshuskällaren på AGA efter den årliga översvämningen. Skulle det verkligen gå att sova här? När vi stört tanten igen gick det att byta rum till ett utan TV eller mögel.
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Bilderna är från juli 2007 och texten från 2007 - 2008.
Del 17, bredbreddat smalspår
Efter dryga tre timmar i Vinnytsia var det dags att fortsätta med nästa tåg, 667 (eller 6680) Shmerynka - Haivoron som gör ett längre uppehåll i Vinnytsia mellan 14.00 och 14.54.
Tåget bestod av ett 2M62 dubbeldiesellok och fem passvagnar, så dragkraften var tillräcklig. Tyskarna tycker att deras "Taigatrommel" är stor och tung, men på bredspåret bygger man dubbel- eller trippellok (3M62) av dem...
Wikipedia om 2M62
Destinationsskylt (Shmerynka - Haivoron), eller borde man kalla det linjeskylt eftersom ändstationerna i båda riktningarna står med?
Inte helt ovanligt med sådana skyltar i Ukraina där vagnarna "alltid" går i sina fasta tågpar. Detta tågsätt gick Shmerynka 13.08 - Haivoron 21.59 - 22.23 - Shmerynka 08.05, alltså på dagen åt ena hållet och på natten åt andra. Men det tåget verkar vara indraget nu.
Tåget bestod enbart av obschtschij/fjärdeklass, men detta är egentligen Platzkartnij/tredjeklass vagnar som bokats för 4:e klass. Eftersom fjärrtåg i fd. Sovjet gärna åtminstone delvis går på natten är alla tåg i princip nattåg och platzkartnij motsvarar snarast våra liggvagnar. På ena sidan tvärställda bingar, två över varandra..
..och på andra sidan två enkelsäten med ett bord emellan som kan fällas ned till en längsgående säng samt en överslaf som fälls ned och runt. Dagtid sitter man ganska obekvämt i de djupa hårda sätena och på natten är sängarna lite för korta så fötterna sticker ut i gången om man är av normallängd...
Det är helt accepterat att lägga sig ned och ta en tupplur även dagtid, och det gör relativt många. Sängkläder hyr man av provodniken ( = vagnvärden) filt, kudde och en ihoprullad madrass hör till varje plats (men det fanns inte den här gången eftersom det var 4:e klass). Lägger man sig på överslafen kan man ligga ganska bekvämt med huvudet ut genom fönstret när tåget skramlar på i 40 km/h, men man kan bli lite skitig...
Sträckan Vinnytsia - Haivoron är en f.d. smalspårsbana som breddats från 750 mm smalspår till 1524 mm bredspår ( = normal rysk spårvidd) under 60/70-talet. Det smalspårigt förflutna märks tydligt på mängden små kurvor och stora stigningar, hastigheten låg uppskattningsvis kring 40 km/h större delen av sträckan.
Ukraina karta på Trainspotting Bükkes
Landskapet blev snart mer kuperat och järnvägen meandrade sig fram.
Resandeutbyte på en "mitt i skogen" hållplats. OBS de fastkedjade getterna till vänster...
I Haisin var det uppehåll för lokbyte, vårt stora 2M62 dubbellok byttes mot detta ChME3 "växellok", antar att banan längre söderut inte tål de tunga M62:orna. De sexaxliga Skodabyggda ChME3:orna används mest i växling men går även i vissa lättare lokalgods- och persontåg.
Till höger ombordpersonalen, som först inte ville vara med på bild... Normalt är bemanningen förare, biträde och tågmästare som har avlösning längs vägen samt en, eller på långa sträckor två, provodninkar/vagnvärdar per vagn. Uniform har man på sig vid avgång från station, när man kollar biljetter och så men sen är det civila kläder som gäller. Och eftersom de allihop mest satt och drack te i en av vagnarnas provodnikkupé på det här tåget så... Gissar att stationshuset i bakgrunden kom till när banan breddades.
En titt in i stationshuset, biljettförsäljningen verkade vara stängd vid dagens enda tåg. Kanske öppet när tåget går i andra riktningen?
Ut till tåget igen...
Ännu en hållplats mitt i ingenting, den här gången mitt i "den ukrainska flaggan", blå himmel över gula fält.
Skymning...
Punktligt 21.59 var vi så framme i Haivoron efter 193 km och drygt sju timmar (28 km/h i snitt)...
Morgonen efter kunde man se att stället var minst lika sunkigt som det verkat när vi kom, men vattnet fungerade så det gick att (kall)duscha av sig föregående dags tågskit. Och om det fanns loppor av något slag så var de i alla fall inte hungriga...
Gostnitsa Ukraina i Haivoron, hoppas vi inte ses igen!